måndag 11 oktober 2010

Ny blogg!

Hej igen!

Jag har bloggat på lite olika ställen. Nu är det dags att lägga bloggarna på min egen hemsida. Du hittar den på
www.enhager.se
Där hittar du även lite information om mig, och vad jag arbetar med. Lite bakgrund och lite nyheter.


Vi ses där!
Tomas

torsdag 5 februari 2009

Sorg i Frillesås... Och en känga åt Shell!


Sorg i Frillesås…


Nu har de stängt.

”Tappen.”

I Frillesås har alla samlats vid Shell-macken. Eller ”tappen” som vi säger här.
I ett par generationer.

Nu har Staten och Svenska Shell skärpt kraven. Det ska finnas miljöbränsle, och det ska saneras.

Många mackar orkar inte med ekonomiskt. Vår i Frillesås är en av dem.

Mimmi och Magnus som drivit Tappen, har inte bara drivit en bensinmack.

I ett litet samhälle som Frillesås har de blivit en institution.

De har koll på vilka barn som hör hemma var. Vilka som har problem för tillfället. De ställer krav på ett sätt som inte ens sker i skolan alltid – t ex att man ska hälsa, att man ska uppföra sig med respekt.

De hyrde ut släpkärror, sålde bensin, livsmedel, och godis. I Frillesås köpte vi alla lördagsgodiset på tappen. Alla gjorde det.

Vi hyrde våra filmer där.

Barnen köpte pokemonkort och gubbar.

På sommaren köpte vi glass.

Och de flesta tankade där, inte minst för att det var så personligt, och välkomnande.

Magnus bröder jobbade också där. Hur trevligt som helst. Martin spurtade ut och bytte gasolflaskor när kön var lång, bytte lampor på bilarna som var blinda – alltid med ovanligt glatt humör och en rolig kommentar i mungipan.

Nu är det stängt.

Inget att göra något åt.

Ingen att klandra, jag förstår Mimmi och Magnus till 100%.

Svenska Shell har meddelat oss alla i området om nedläggningen, och var vi hittar Shell-bensin från och med februari, med ett litet brev. Formellt korrekt. Men så otroligt opersonligt. Att de inte fattar på Svenska Shell att vi inte köpte bensin på Tappen för att vi ville ha Shell. Vi köpte bensin där för att det var ”vår” tapp. För att Mimmi, Magnus och gänget (alla på tappen) var så himla trevliga och – just det – personliga.

I brevet står det att vi ska handla deras bensin på automattanknings stationen i grannsamhället Åsa. Då är man desperat, om man gör det. Klart jag vänder mig till ett ställe där jag hittar en personlig känsla igen.

Tänk om de i brevet åtminstone hade tackat Mimmi, Magnus och deras familj för alla åren. Om de hade visat uppskattning för all goodwill de i ett par generationer skapat för Shell.
Kanske hade det känts personligare då.

Nu är de inte ens i närheten.

Jag skulle föreslå att Svenska Shell hyr in Mimmi och Magnus som konsulter och låter marknadsavdelningen och ledningen få lära sig lite om vad som krävs för att göra affärer med människor som bor vid sidan av motorvägen.

Inte bara att man hälsar när man kommer in, man tackar också när man har blivit betjänad! Det har ungdomarna som missat det i skolan gått lära sig på vår Tapp. Kanske kan Mimmi och Magnus lära ut det på mötet med ledningen.

Kom igen Shell, lite vanligt hyfs är väl inte bara något vi förväntar oss på landsorten!